"will you marry me? because i'd like to date you."

bjöd min mamma på bio ikväll. fun fact: vi har bara gått på bio en gång tidigare (såg anna and the king på biopalatset, som gick på bio någongång runt stenåldern), så tyckte det var dags för en repris. och eftersom vi båda uppskattar romantiska komedier blev valet the proposal. alltså, lätt mina bäst spenderade pengar (240 baht för två biljetter = 52 SEK + sjukt värda biosalonger. looovez it!) den här resan av två anledningar: 1) min mamma skrattade en massa under filmens gång och det gjorde mig glad att se henne glad *cheesy morsgris* och 2) ryan reynolds är HET. mamma höll med och sa att en sån som honom ska jag minsann haffa. ja, jo. lättare sagt än gjort, mommy dear. annars var filmen som romantiska komedier brukar vara: inget mästerverk men lättsmält och underhållande.



och nu sitter vi och kollar på TV. ikväll är nämligen jag och resten av tjejerna med i tonight show och jag, hör och häpna, får till och med prata! (!!!) visserligen är det inte alls mycket jag säger, bara en snabb introduktion om att jag är thai-svensk och vem av mina föräldrar som är vad, men ändå. vill egentligen inte höra mig själv snacka thailändska eftersom jag vet att det låter lite off (i.e. äckligt gulligull så man nästan spyr eftersom min röst av någon anledning går och blir supertjejig i kombination med att jag snackar som en femåring), men för en gång skull säger jag det jag ska säga utan några som helst problem och det är värt att se.

kom för övrigt ihåg när vi var påväg till studion och de talade om för oss att vi skulle få tre frågor att svara på som handlade om utbildning i thailand. serious shit. "och kath, jag vet att det inte är så lätt för dig, men du måste svara på thailändska". alltså, seriöst, hade en sån ångest hela vägen dit och hela vägen upp på scen och en bra bit in i programmet. försökte göra mig så osynlig som möjligt och förminska mig själv så att ingen skulle se att jag var där, ställa mig en fråga och på så vis sätta mig i en situation där jag för femtielfte gången i rad gjorde bort mig genom att inte kunna snacka ordentligt och liksom dumifiera mig. så fatta den TOTALA LYCKAN jag kände när det sen visade sig att de bara ställde enkla basic-frågor till ett par av deltagarna om deras bakgrund SOM JAG KUNDE SVARA FELFRITT PÅ. ville typ hoppa av glädje och brista ut i sång där på scen, men sansade mig och log istället från öra till öra och såg antaligen bara dum ut ändå. but at least i didn't sound stupid this time rent språkligt. awesomeness!

---
update: men aaah, låter jag verkligen så? skjuuut miiiig!