once you pop, you can't stop!

trodde aldrig jag skulle få en personlig tränare lika bra som jimmy på california wow @ paragon, men hej och hå så fel jag hade för på mitt nya gym springer jag runt och skojar och skrattar med pop och bara känner hur KUL det är att träna när man har en bra relation till sin PT. som idag till exempel, när han inte visste att jag skulle träna och sen såg mig sitta där vid en maskin precis när han slutat för dagen och kom fram till mig och vi snackade i ungefär en kvart innan jag frågade om han inte skulle åka hem och han ba' "nä, nu snackar jag ju med dig" och jag sa "bra, då har jag en ursäkt till att inte träna" och så skrattade han och stannade EN OCH EN HALV TIMMA TILL för att hjälpa mig. the commitment! och så pratar vi om tävlingen, att han inte alls känner igen mig när han ser mig på TV och att jag inte är så värst kvinnlig av mig, snarare flickig, men på ett bra sätt och massa annat utöver det i den mån jag kan. alltså, hela vår jargong överhuvudtaget är bara så jävla skön. inser att det inte direkt framgår här, men hade jag bara varit bättre med ord hade ni banne mig fått smaka på the awesomeness jag känner när jag är där. och innan jag skulle gå frågade han om jag inte kunde släppa ut håret så han fick se hur det såg ut (har jämt mitt hår uppsatt i en knut nuförtiden, även i tävlingen, för att mitt hår är så... well, poofy and just not that great) varav jag bestämt protesterade. har dock efter mycket om och men skakat hand på att komma dit i utsläppt hår imorgon. varför inte bjuda på ett gott skratt liksom.

also, apropå gymmet, såg en kille där igår som fick mig att titta lite extra. alltså, inte på honom i sig för han var inget speciellt så, men sättet han gick på. jag vet inte riktigt vad det är med vissa gångstilar som tilltalar mig. tror det är the swagger. eller den avslappnade bestämdheten i stegen. vet inte ens vad jag snackar om just nu. hur som helst, han gick snyggt och jag gillade det.