internetabstinens kan ibland orsaka nattbabbel

jag var utan internet i två dagar innan jag slutligen fick nog, gick till DTAC och sa åt dem att "för fan, ge mig er sjuk långsamma uppkoppling nu eller känn min vrede!" och på två röda fixades allt. tack DTAC för ert fina samarbete, även om uppkopplingen suger. jag menar, let's face it, 460 kbps är inget som får det att pirra till i maggropen direkt. men jag nöjer mig med det tills vidare. who needs magpirr anyway?

hur som helst. i onsdagskväll ringde de upp mig och sexton av de andra tjejerna för att meddela oss om att vi skulle infinna oss @ maleenont tower klockan sju följande morgon för att åka till ett tempel någonstans på thonburisidan *noll lokalsinne* så mycket för min lediga vecka liksom. så halv fem steg jag upp och var i vanlig ordning världens kinkigaste då tidiga morgonar inte är lika mycket min grej som sena nätter. men någonstans runt åtta kom en av assistenterna in i lunchrummet (som för övrigt var nästintill tomt när jag kom dit strax innan sju då alla förutom tre var sena) med en låda mackor och jag blev genast mycket gladare. slukade två och slängde ner två andra i väskan. tur var väl det för templet vi åkte till var ett helvegetariskt ställe och alltså, seriöst, jag höll typ på att bryta ihop. no friggin' djurprodukter av någon sort serverades. at all. bara en massa gojs som antingen smakade äckligt eller inget alls. så det första jag gjorde när vi åkte därifrån var att plocka upp mina två medsnodda mackor och trycka in dem i käften. tack gode gud för mackor.

tillbaka till maleenont. gina och jag hoppar in i en taxi och därefter på varsin motorcykeltaxi efter mycket tjafs med respektive mödrar (känns sjukt fånigt att jag, som faktiskt är 22, fortfarande måste typ be om lov att få göra någonting på egen hand i det här landet. phattanakarn jail ftl) och beger oss till platinum för lite shopping och när vi sen drar oss till central world för att kolla på film (the ugly truth) tillsammans med ginas boytoy och hans vän blir det himla liv i luren när jag ringer upp mamma för att berätta om mina planer. inte nog med att jag går på bio och shoppar när jag inte har tid för sånt eller att jag ska ta mig hem själv i farliga kvällsbangkok: jag ska umgås med KILLAR medan jag fortfarande är med i tävlingen där man officiellt inte får ha pojkvän eller ens manligt umgänge men alla inofficiellt har det ändå för jag menar, hallå, we're humans and we happen to have needs and whatnot. oh noes! *draaama* kan säga att det INTE var särskilt snälla saker som sades och mycket var i form av trycka-på-dåliga-samvete-knappar från båda håll. det hela slutade med att jag såg filmen, åkte hem med BTS och taxi direkt efter att den var slut och bad om ursäkt för mitt dåliga beteende så att det kunde bli lite förgive and forget över det hela. och hon undrar varför jag inte vill bo hemma.

igår var jag med i direktsänding på ett nöjesnyhetersprogram tillsammans med fyra andra och var så sjukt säker på mig själv. jag visste PRECIS vad jag skulle säga efter att ha övat för mig själv typ tjugo gånger och det var PERFEKT. allting. så himla perfekt. jag var typ otålig med att få langa mina awesome lines. tyvärr slutade det hela med att jag, när jag väl fick mikrofonen i handen, glömde bort allt jag skulle säga, trots att jag inte var det minsta nervös, och det hela slutade med att jag stammade fram något halvflummigt. ah. tydligen älskar jag fortfarande att göra bort mig i direktsänding on national TV. och idag har jag sett mig själv på TV igen. klippen från chiang mai part II. eller okej, jag gick efter halva för jag pallade inte se mig själv och definitivt inte höra mig själv när jag sitter i soffan med alla andra och snackar (alltså, jag ogillar verkligen att höra mig själv snacka thailändska om typ seriösa saker).

nej, nu måste jag sova för jag ska upp halv fem igen imorgon. orka. men måste man så måste man.