det var bara en tidsfråga innan jag skulle kavla upp ärmarna och kicka igång den här bloggen och nu när jag har min första ordentliga ledighet som varar i en vecka (alltså okej, jag har gått sysslolös i ett halvår så en vecka är inte SÅ ordentlig, men just nu är varje aktivitetsfri dag en välsignelse *superlat*) har jag tid över till att skriva en massa onödigt dravel om mina erfarenheter. tänk klagomål och allmän bitterhet blandat med en gnutta framtvingad optimism och ni har:
nummer 24: kath!
trådar i rött eller annan valfri färg kan ni glömma eftersom jag 1) är lat och inte orkar skriva allt i ordning och 2) who needs them anyway. gentlemen can pay the attention, liksom. och gentlekvinnor också för den delen.
just det ja, historien om hur jag hamnade här. känns som en obligatorisk del, men det är en lång och tråkig historia jag inte orkar dra, så här kommer sammanfattningen: jag har en kusin, hon blev miss thailand universe för drygt tio år sen, min släkt ville att jag skulle följa hennes fotspår och ställa upp, kusinen erbjöd sig att coacha mig, jag sa ja (?!?) för att jag har svårt att säga nej när andra verkar så glada över det, ångrade mig, kunde inte ångra mig, är nu här. lever i misär. okej. jag lever inte i misär, men det rimmade så fint.
och det var det, det. inkickningen avslutad. let's get this thing going!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar