bara lite kort om nummer tio

eh, just det. borde kanske avverka historien om min rumskompis först. min rumskompis var sjuk/nervig/in-desperate-need-to-loose-weight-humör under två dagar och spenderade dessa med att spy inne i badrummet medan jag gick runt i rummet och agerade the considerate friend och tog hand om henne så gott jag kunde istället för att springa över till gina och deedee i rummet mitt emot och koppla av á la western style (dvs. sitta halvnakna i skräddarställning och äta fettogrejer utan att bry sig nämnvärt om vad någon annan tycker då no one else really doesn't care och bara vara allmänt odrägliga). jag kan tycka att jag förtjänar ett pris för den uppoffringen -- något i stil med tävlingens finaste medmänniska -- men ibland får man vara en hero in disguise och vara bra i smyg. *självdistans = noll*

vet egentligen inte varför jag berättade det först, men man måste ju börja någonstans och det var det första jag kom att tänka på (haha, fail att mitt första minne jag kan komma på med henne är att hon mår illa i badrummet). dessutom tog jag hand om henne en annan gång när hon grät efter att ha pratat i telefon med vem-det-nu-var-som-fick-henne-att-gråta. haha, sjukt kul att jag typ sa "om du vill prata om det så finns jag här" och sen insåg hur fail det var att säga så då jag visserligen fanns där men uppenbarligen skulle ha stora problem med att fatta hela situationen pga my limited thai. hon måste tyckt jag var bra fånig och gjorde helt rätt i att ringa sin kompis istället.

annars var min rumskompis, som jag redan berättat, väldigt blyg, men visst pratade vi en del ändå. lite illa iofs att majoriteten av alla samtal startades av den som kan minst thai, men hon tycktes inte bry sig om mina felsägningar och jag brydde mig då sannerligen inte eftersom människor borde fatta vad jag menar ändå när jag dessutom maxar kroppsspråket och grimaser. also, jag hade sjukt svårt att komma ihåg det exakta uttalet på hennes namn. jag skäms typ för det, men det ÄR faktiskt inte lätt när en liten ton kan göra så mycket i det här språket.

ja, just det ja, min rumskompis var lebb, något jag fick reda på andra dagen när jag frågade om hon hade pojkvän. kan påpeka att jag innan jag fick reda på detta gick omkring halvnaken i trosor varje chans jag fick så fort jag kom upp på rummet. jag menar, vad tusan, jag var en obekväm douche på höga klackar större delen av dagarna. something's gotta fuckin' give. sen langade hon infon om att hon hade flickvän över en fruktmåltid på rummet och jag kom ihåg att jag sa något i stil med "ah, okej, kul" och sen "eh, men det är väl fortfarande okej att jag går omkring så här, va?" och fick ett "ja, ja, inga problem" och kände mig återigen go och glad som kexchoklad och fortsatte strutta runt i barely nothing tills vi (eller ja, jag, för hon gick tidigare än mig) checkade ut. dessutom påpekade hon en gång att jag hade fina bröst. jag blev mycket glad.