spegel, spegel på väggen där, säg vem som utan att anstränga sig snyggast i landet är

bästa ego-boosten just nu är att jag lyckades komma till topp tio UTAN några som helst behandlingar innan. that's right. medan alla andra drog nytta av de gratiskuponger vi fick på slimming centers och ansiktskliniker and whatnot satt jag hemma och åt kakor. roliga är dock att när jag frågade en del av tjejerna om de hade gjort några behandlingar svarade de flesta "nä, inte än, vi har inte haft tid" men så gick jag till kliniken både i fredags och idag och fick minsann höra att de inte bara hade varit stammisar veckan innan finalen utan köpt till extragrejer. suckerz. i got where i got all natural! well, sort of anyway.

bara lite kort om nummer tio

eh, just det. borde kanske avverka historien om min rumskompis först. min rumskompis var sjuk/nervig/in-desperate-need-to-loose-weight-humör under två dagar och spenderade dessa med att spy inne i badrummet medan jag gick runt i rummet och agerade the considerate friend och tog hand om henne så gott jag kunde istället för att springa över till gina och deedee i rummet mitt emot och koppla av á la western style (dvs. sitta halvnakna i skräddarställning och äta fettogrejer utan att bry sig nämnvärt om vad någon annan tycker då no one else really doesn't care och bara vara allmänt odrägliga). jag kan tycka att jag förtjänar ett pris för den uppoffringen -- något i stil med tävlingens finaste medmänniska -- men ibland får man vara en hero in disguise och vara bra i smyg. *självdistans = noll*

vet egentligen inte varför jag berättade det först, men man måste ju börja någonstans och det var det första jag kom att tänka på (haha, fail att mitt första minne jag kan komma på med henne är att hon mår illa i badrummet). dessutom tog jag hand om henne en annan gång när hon grät efter att ha pratat i telefon med vem-det-nu-var-som-fick-henne-att-gråta. haha, sjukt kul att jag typ sa "om du vill prata om det så finns jag här" och sen insåg hur fail det var att säga så då jag visserligen fanns där men uppenbarligen skulle ha stora problem med att fatta hela situationen pga my limited thai. hon måste tyckt jag var bra fånig och gjorde helt rätt i att ringa sin kompis istället.

annars var min rumskompis, som jag redan berättat, väldigt blyg, men visst pratade vi en del ändå. lite illa iofs att majoriteten av alla samtal startades av den som kan minst thai, men hon tycktes inte bry sig om mina felsägningar och jag brydde mig då sannerligen inte eftersom människor borde fatta vad jag menar ändå när jag dessutom maxar kroppsspråket och grimaser. also, jag hade sjukt svårt att komma ihåg det exakta uttalet på hennes namn. jag skäms typ för det, men det ÄR faktiskt inte lätt när en liten ton kan göra så mycket i det här språket.

ja, just det ja, min rumskompis var lebb, något jag fick reda på andra dagen när jag frågade om hon hade pojkvän. kan påpeka att jag innan jag fick reda på detta gick omkring halvnaken i trosor varje chans jag fick så fort jag kom upp på rummet. jag menar, vad tusan, jag var en obekväm douche på höga klackar större delen av dagarna. something's gotta fuckin' give. sen langade hon infon om att hon hade flickvän över en fruktmåltid på rummet och jag kom ihåg att jag sa något i stil med "ah, okej, kul" och sen "eh, men det är väl fortfarande okej att jag går omkring så här, va?" och fick ett "ja, ja, inga problem" och kände mig återigen go och glad som kexchoklad och fortsatte strutta runt i barely nothing tills vi (eller ja, jag, för hon gick tidigare än mig) checkade ut. dessutom påpekade hon en gång att jag hade fina bröst. jag blev mycket glad.

hold your horses!

jag kom inte längre än till topp tio (sjunde plats faktiskt om man ska vara mer exakt vilket man ska vara då man råkar veta) och jag är inte det minsta ledsen för det. tvärtom. mitt hjärta var helt lyrisk efter att de ropade upp nummer tjugo som den sista bland topp fem. "freedom at last!" tänkte jag och ville göra high-five med alla som kom i min väg. tror säkert några undrade vad tusan jag gick på där jag skuttade runt och skrattade och log á la joker. å andra sidan var det nog en uppiggande syn jämfört med alla som satt och bölade på golvet. oh lord.

och nu är allt över. i veckan ska jag tillbaka till maleenont en sista gång för att casha in mina välförtjänta top ten reward money (15,000 baht *kaaa-ching* dock inte lika impressive när man gör om det till svensk valuta, but still) och prata om lite ditten och datten.

MEN! hold your horses, som sagt, för även om allt är slut har jag fortfarande en massa att berätta. en hel veckas händelser, typ. men det tar jag vid ett annat tillfälle. börja från scratch, ni vet.

känner att det kan behövas lite konversationskort i rum 810

har ett par minuter till övers innan jag måste ner och lära mig sminka mig, fixa håret och gå (tycker jag går helt okej. i mean, i've only been doing this shit for like twentysomething friggin' years) och vill bara hinna säga att jag SJÄLVKLART delar rum med den blygaste tjejen i hela tävlingen som jag inte ens har pratat med under de här veckorna. what gives? å anra sidan är hon jättesnäll (naturligtvis -- vem har hört talas om en blyg, elak tjej?) men inte den bästa konversationspartnern, så jag springer över till mina importvänner då och då för att få lite (i.e. mycket) stimulans.

we take it... and we go

btw, jag och mina polerz har gjort upp en fin liten överenskommelse om att vi ska göra den här veckan så bra som möjligt. den lär vara sjukt intense och vi lär bli sjukt nerviga efter ett tag. så vi diskuterade och kom fram till en lösning som skulle göra oss lite lugnare, lite gladare.

tänk harold and kumar goes to white castle fast i skönhetstävlingsmiljö på sofitel i bangkok and you've got it.

internetabstinens kan ibland orsaka nattbabbel

jag var utan internet i två dagar innan jag slutligen fick nog, gick till DTAC och sa åt dem att "för fan, ge mig er sjuk långsamma uppkoppling nu eller känn min vrede!" och på två röda fixades allt. tack DTAC för ert fina samarbete, även om uppkopplingen suger. jag menar, let's face it, 460 kbps är inget som får det att pirra till i maggropen direkt. men jag nöjer mig med det tills vidare. who needs magpirr anyway?

hur som helst. i onsdagskväll ringde de upp mig och sexton av de andra tjejerna för att meddela oss om att vi skulle infinna oss @ maleenont tower klockan sju följande morgon för att åka till ett tempel någonstans på thonburisidan *noll lokalsinne* så mycket för min lediga vecka liksom. så halv fem steg jag upp och var i vanlig ordning världens kinkigaste då tidiga morgonar inte är lika mycket min grej som sena nätter. men någonstans runt åtta kom en av assistenterna in i lunchrummet (som för övrigt var nästintill tomt när jag kom dit strax innan sju då alla förutom tre var sena) med en låda mackor och jag blev genast mycket gladare. slukade två och slängde ner två andra i väskan. tur var väl det för templet vi åkte till var ett helvegetariskt ställe och alltså, seriöst, jag höll typ på att bryta ihop. no friggin' djurprodukter av någon sort serverades. at all. bara en massa gojs som antingen smakade äckligt eller inget alls. så det första jag gjorde när vi åkte därifrån var att plocka upp mina två medsnodda mackor och trycka in dem i käften. tack gode gud för mackor.

tillbaka till maleenont. gina och jag hoppar in i en taxi och därefter på varsin motorcykeltaxi efter mycket tjafs med respektive mödrar (känns sjukt fånigt att jag, som faktiskt är 22, fortfarande måste typ be om lov att få göra någonting på egen hand i det här landet. phattanakarn jail ftl) och beger oss till platinum för lite shopping och när vi sen drar oss till central world för att kolla på film (the ugly truth) tillsammans med ginas boytoy och hans vän blir det himla liv i luren när jag ringer upp mamma för att berätta om mina planer. inte nog med att jag går på bio och shoppar när jag inte har tid för sånt eller att jag ska ta mig hem själv i farliga kvällsbangkok: jag ska umgås med KILLAR medan jag fortfarande är med i tävlingen där man officiellt inte får ha pojkvän eller ens manligt umgänge men alla inofficiellt har det ändå för jag menar, hallå, we're humans and we happen to have needs and whatnot. oh noes! *draaama* kan säga att det INTE var särskilt snälla saker som sades och mycket var i form av trycka-på-dåliga-samvete-knappar från båda håll. det hela slutade med att jag såg filmen, åkte hem med BTS och taxi direkt efter att den var slut och bad om ursäkt för mitt dåliga beteende så att det kunde bli lite förgive and forget över det hela. och hon undrar varför jag inte vill bo hemma.

igår var jag med i direktsänding på ett nöjesnyhetersprogram tillsammans med fyra andra och var så sjukt säker på mig själv. jag visste PRECIS vad jag skulle säga efter att ha övat för mig själv typ tjugo gånger och det var PERFEKT. allting. så himla perfekt. jag var typ otålig med att få langa mina awesome lines. tyvärr slutade det hela med att jag, när jag väl fick mikrofonen i handen, glömde bort allt jag skulle säga, trots att jag inte var det minsta nervös, och det hela slutade med att jag stammade fram något halvflummigt. ah. tydligen älskar jag fortfarande att göra bort mig i direktsänding on national TV. och idag har jag sett mig själv på TV igen. klippen från chiang mai part II. eller okej, jag gick efter halva för jag pallade inte se mig själv och definitivt inte höra mig själv när jag sitter i soffan med alla andra och snackar (alltså, jag ogillar verkligen att höra mig själv snacka thailändska om typ seriösa saker).

nej, nu måste jag sova för jag ska upp halv fem igen imorgon. orka. men måste man så måste man.

så vad har jag gjort idag?

8:00 - var en zombie på gymmet i två timmar tills de slutligen skickade hem mig på darrande och ganska svettiga ben och med det rödaste ansiktet världen skådat. hade jag ansökt om ett jobb för flyersutdelare för ketchup hade de satt mig i arbete direkt med motiveringen att jag inte behövde en tomatdräkt då jag redan såg ut som en. alltså, inte ens en överdrift.

12:00 - åkte hemifrån och satt fast i bangkoktrafik. lyssnade på musik. tänkte. tyckte det var korkat och slutade tänka.

13:30 - spenderade tre timmar hos min lärare från förra året. vad hon lär ut? mannekänga. posera. allt sånt där som människor i den här branschen behöver kunna för att komma någonvart och sen stanna där. hon ser ut att vara übersträng, men hon är världens goaste. dock tvingade hon mig att catwalka i bikini i korridoren idag, vilket jag i vanliga fall hade varit all cool with om det inte varit för att det i konferensrummet bredvid satt typ tio män och glodde på mig när jag gick fram och tillbaka (glasväggar ftl). "bra träning för när du är uppe på scen sen nästa vecka". ja, jo. tack för den.

18:30 - kom hem. åt mat. dog i sängen. återupplivades och hittade den här bilden från tonight show:



kom ihåg hur mamma och moster klagade på att jag var för kort och knappt syntes och att min lugg var i vägen (vad är grejen med att hela tiden klaga på min lugg? till och med min mormor ringde för att säga åt min mamma att säga åt mig att sluta ha det). jeez. men annars gillar jag den här bilden. just för att jag inte syns och har lugg,